Det finns en fråga där skillnaden mellan höger och vänster är skillnaden mellan att överleva och att verkligen leva.
Den handlar om barn.
Om att kunna både jobba och ha barn. Få en anständig lön och ha tid för barnen.
Jämför vänsterns och högerns lösningar:
Vänstern: Daghem åt alla. Barnbidrag åt alla. Åtta timmars arbetsdag för alla. Ett års betald föräldraledighet åt alla.
Högern: Bidrag till pigor och hemmafruar.
Det säger sig självt. Vänsterns lösningar används av alla, rika som fattiga. Högerns, däremot, är till för några få. Pigavdraget har bara använts av 4,1 procent och vårdnadsbidraget av endast 2 procent.
Sverige är ett av de bästa länderna i världen att ha barn i och det är för att vänstern haft makten. Alla kan både jobba och ha småbarn. Dagis kostar 468 kronor i månaden för lågavlönade och för det får man utbildade barnskötare, god mat och blöjor. Barnen lär sig att umgås med andra och kan få en paus från dåliga hemförhållanden.
I USA får man knappt två veckors föräldraledighet, i Tyskland stänger förskolorna klockan tolv och i Spanien kostar en dagisplats 5000 kronor i månaden. Då ingår inte blöjor och mat. På de billigare förskolorna trängs barn som packade sillar. Vad som händer är att kvinnorna stannar hemma eller slutar föda barn över huvud taget. När jag blev gravid i Spanien sa alla jag kände: för guds skull, gör abort! Annars är ditt liv slut!
Så är det inte här. I Sverige tar inte livet slut för att man får barn.
Men nu håller vi på att gå bakåt i tiden. Under borgarnas tid har barngrupperna på förskolan blivit allt större. Hälften av småbarngrupperna är nu större än Stockholms stads maxantal. Samma på fritids. Ska vi förstöra allt det fina vi har byggt upp genom åratal av kamp?
Eller ska vi gå framåt istället? Och införa kortare arbetsdagar? Så kan arbetslösa få jobb, de som jobbar bränner inte ut sig och barn får mer tid med sina föräldrar. Dessutom borde dagis vara öppet kvällstid. För även krogägare, sjuksköterskor och bussförare har barn. Och att vara förälder ska inte bara handla om att överleva, utan om att ha tid att leva.
Den handlar om barn.
Om att kunna både jobba och ha barn. Få en anständig lön och ha tid för barnen.
Jämför vänsterns och högerns lösningar:
Vänstern: Daghem åt alla. Barnbidrag åt alla. Åtta timmars arbetsdag för alla. Ett års betald föräldraledighet åt alla.
Högern: Bidrag till pigor och hemmafruar.
Det säger sig självt. Vänsterns lösningar används av alla, rika som fattiga. Högerns, däremot, är till för några få. Pigavdraget har bara använts av 4,1 procent och vårdnadsbidraget av endast 2 procent.
Sverige är ett av de bästa länderna i världen att ha barn i och det är för att vänstern haft makten. Alla kan både jobba och ha småbarn. Dagis kostar 468 kronor i månaden för lågavlönade och för det får man utbildade barnskötare, god mat och blöjor. Barnen lär sig att umgås med andra och kan få en paus från dåliga hemförhållanden.
I USA får man knappt två veckors föräldraledighet, i Tyskland stänger förskolorna klockan tolv och i Spanien kostar en dagisplats 5000 kronor i månaden. Då ingår inte blöjor och mat. På de billigare förskolorna trängs barn som packade sillar. Vad som händer är att kvinnorna stannar hemma eller slutar föda barn över huvud taget. När jag blev gravid i Spanien sa alla jag kände: för guds skull, gör abort! Annars är ditt liv slut!
Så är det inte här. I Sverige tar inte livet slut för att man får barn.
Men nu håller vi på att gå bakåt i tiden. Under borgarnas tid har barngrupperna på förskolan blivit allt större. Hälften av småbarngrupperna är nu större än Stockholms stads maxantal. Samma på fritids. Ska vi förstöra allt det fina vi har byggt upp genom åratal av kamp?
Eller ska vi gå framåt istället? Och införa kortare arbetsdagar? Så kan arbetslösa få jobb, de som jobbar bränner inte ut sig och barn får mer tid med sina föräldrar. Dessutom borde dagis vara öppet kvällstid. För även krogägare, sjuksköterskor och bussförare har barn. Och att vara förälder ska inte bara handla om att överleva, utan om att ha tid att leva.
