I början av 2000-talet upptäckte människorna i västvärlden att deras sätt att leva försatte jorden i fara. Plötsligt hade koldioxidhalten i luften stigit från 280 till 380 ppm - högre än på två miljoner år. Temperaturen steg och konsekvenser började redan märkas: torka, översvämningar och bränder. Öar som Tuvalu hotades att helt dränkas. Vad värre var att om vi inte lade om vår livsstil, skulle hela jorden komma att bli helt obeboelig. Klimatkrisen var ett faktum.
Världens folk demonstrerade. Världens ledare möttes och lovade åtgärder. Fredrik Reinfeldt deklarerade att Sverige skulle bli ett föregångsland. Och lanserade sitt enskilt största och dyraste projekt:
En sexfilig motorväg.
Den här motorvägen, Förbifart Stockholm, skulle kosta 28 miljarder, öka Stockholms koldioxidutsläpp med 80% och sprängas rakt igenom känsliga naturområden som Lovön och Grimsta naturreservat.
Förbifart Stockholm var en dålig idé redan på tiden det kallades Dennispaketet, vilket också lades ner efter massiv kritik. Och nu, mitt under klimatkris, nedskärningar och sinande olja – vill de omigen satsa tusentals miljoner på en väg! Man bara: Va?
Det är än mer absurt eftersom så många experter har sagt nej till Förbifarten. Naturvårdsverket har sagt nej: att bygga vägen bryter mot miljöbalken. Sika, statens institut för kommunikationsanalys, har sagt nej – behovet av vägen är inte klarlagt. KTH-forskare har sagt nej: man kan inte bygga bort bilköer, för ju fler vägar, desto fler tar bilen och då ökar trängseln. Redan efter 10 år kommer det vara köer på Förbifarten, enligt Vägverket.
Ändå kör borgarna på, som om deras tankar susade fram på en sexfilig motorväg utan avfarter. Som om vi fortfarande levde på 50-talet där oljan var evig och bilen en frihetssymbol.
Begrunda siffran 28 miljarder. Det är 28 000 miljoner. Tänk hur mycket kollektivtrafik vi skulle kunna få istället. En gratis tunnelbana som gick dygnet runt, en ringlinje som band ihop alla slutstationer, ett utbyggt pendeltågsnät... För alla kan åka kollektivt – det är själva poängen med storstäder - men alla kan inte ta bilen. Frågan är: ska vi bygga en stad för alla, eller ett framtida monument över människans dumhet?
Världens folk demonstrerade. Världens ledare möttes och lovade åtgärder. Fredrik Reinfeldt deklarerade att Sverige skulle bli ett föregångsland. Och lanserade sitt enskilt största och dyraste projekt:
En sexfilig motorväg.
Den här motorvägen, Förbifart Stockholm, skulle kosta 28 miljarder, öka Stockholms koldioxidutsläpp med 80% och sprängas rakt igenom känsliga naturområden som Lovön och Grimsta naturreservat.
Förbifart Stockholm var en dålig idé redan på tiden det kallades Dennispaketet, vilket också lades ner efter massiv kritik. Och nu, mitt under klimatkris, nedskärningar och sinande olja – vill de omigen satsa tusentals miljoner på en väg! Man bara: Va?
Det är än mer absurt eftersom så många experter har sagt nej till Förbifarten. Naturvårdsverket har sagt nej: att bygga vägen bryter mot miljöbalken. Sika, statens institut för kommunikationsanalys, har sagt nej – behovet av vägen är inte klarlagt. KTH-forskare har sagt nej: man kan inte bygga bort bilköer, för ju fler vägar, desto fler tar bilen och då ökar trängseln. Redan efter 10 år kommer det vara köer på Förbifarten, enligt Vägverket.
Ändå kör borgarna på, som om deras tankar susade fram på en sexfilig motorväg utan avfarter. Som om vi fortfarande levde på 50-talet där oljan var evig och bilen en frihetssymbol.
Begrunda siffran 28 miljarder. Det är 28 000 miljoner. Tänk hur mycket kollektivtrafik vi skulle kunna få istället. En gratis tunnelbana som gick dygnet runt, en ringlinje som band ihop alla slutstationer, ett utbyggt pendeltågsnät... För alla kan åka kollektivt – det är själva poängen med storstäder - men alla kan inte ta bilen. Frågan är: ska vi bygga en stad för alla, eller ett framtida monument över människans dumhet?
