Publicerad i Stockholm City mars 2011 apropå utförsäljningen av simhallen i Högdalen.
Jag har lagt ut ett nystajlat badkar på
Blocket – om någon vill köpa det är det bara att höra av sig.
Det kostar tre kronor.
Inte så dyrt va?
Kanske dags att slå till?
Saken är att detta är inte mitt
badkar.
Det är Regina Kevius badkar.
Nu kanske någon tycker att vem är jag
att lägga ut någon annans badkar på Blocket, borde jag inte fråga
först? Och varför så billigt, förresten?
Men då menar jag att jag bara svarar
med samma mynt.
Regina Kevius är nämligen moderat
idrottsborgarråd i Stockholm och hon har bestämt sig för att sälja
ut flera av stadens simhallar.
Det vill säga: våra simhallar.
Utan att vi blivit tillfrågade.
När SVT gjorde en enkät bland
besökare på Högdalens simhall tyckte inte en enda att
privatisering var en bra idé.
Som Mehdi Oguszoy (v) sa i programmet:
”nu har vi betalat miljontals skattekronor för att renovera
Högdalens simhall, varför ska ett privat företag få skörda
frukterna?” Om någon vill starta ett privat badhus, varsågod, det
finns inget som hindrar! Men sälj inte ut VÅRA badhus!
Det är samma visa varje gång. De
behandlar vår gemensamma egendom som om det vore nåt skräp på
loppis fem minuter innan stängningsdags, rear ut den för småpengar.
De informerar inte ens folket, opinionsundersökningar visar att folk
inte vet om att det händer, alla blir chockade och säger detta vill
vi inte!
Och mitt i alltihopa står en leende
moderat och säger att det bryr de sig inte om, de tänker göra det
här ändå.
Argumenten låter alltid likadana. Det
är massa snömos om ökad kvalitet och valfrihet och anställda som
ska ta över och sen slutar det med ett riskkapitalbolag som köper
upp hela vår tillvaro och placerar pengarna i Schweiz. I det här
fallet sitter företaget Medley, största privatägda operatören av
idrottshallar i Sverige, och hoppas. De omsätter 220 miljoner om
året på att sköta våra badhus. Medleys bröd är, bokstavligt
talat, det gemensammas död.
Det händer något med ett folk som
behandlas så respektlöst. Det börjar nedvärdera sig själv och
förakta politikerna. Politikerförakt är ofta bara resultatet av
ett folkförakt, som pågått länge.
Nej, nu är det dags att ge igen. När
jag ändå är i farten tänker jag lägga ut Nackamoderaten Tobias
Nässéns böcker på entreprenad, precis som han gör med
Nackabornas böcker. Och om han frågar varför, ska jag säga att
naturligtvis måste vi vara driftsformsneutrala, och att vem som
kommer att driva hans bokhylla kan ingen svara på, men att aktören
ifråga säkert kommer att ha många nya spännande idéer. Och sen
kan vi ha en diskussion om respekt för egendom.