Demokratisk natt i Grekland

Från Grekland kommer en bra och en dålig nyhet.
Den bra nyheten: Att landet går till val i april.
Den dåliga: Att det inte tycks spela någon roll.
Efter att ha antagit det senaste sparpaketet måste nu det grekiska parlamentet "ge Bryssel skriftliga garantier om att överenskommelsen kommer att gälla oavsett vilken regering som väljs i april" skriver The Guardian.Det ska också skrivas in i den grekiska grundlagen att betalning på skulder går före allt annat. Så att de åtgärder som EU och IMF krävt inte kommer att gå att rösta bort. Folket kan alltså välja en ny regering, men får inte välja en ny politik!
Tänk er själva: du arbetar 9 timmar om dagen, din lön sänks till 580 euro, du har en hyra på 400 euro och till råga på allt finns det nu inget sätt du kan rösta bort denna politik på! Och sedan undrar man varför grekerna är förbannade.
Denna vansinneskarusell går bara fortare, och för varje varv offras något ytterligare. Lönerna, kollektivavtalen, demokratin - hela Europas stolthet kastas bort för att rädda bankerna, och ändå blir det allt tydligare att det inte har effekt. Hur mycket man än offrar kryper den oundvikliga konkursen allt närmare. Vad som inte är klarlagt är vad dessa uppoffringar över huvudtaget har med skulden eller tillväxten att göra. Trojkan kräver tex att minimilöner ska sänkas i den privata sektorn. På vilket sätt får detta in pengar till att betala av skulden? Är det inte snarare så att om folks löner sänks betalar de ännu mindre skatt? Trojkan kräver också en avreglering av ekonomin. Vad har detta med skulden att göra? Björn Elmbrant liknar det, i sin bok "Europas stålbad", vid den gamla tron på att kasta en jungfru i en vulkan för att blidka gudarna.

För den som vill veta mer om läget rekommenderar jag Alexandra Pascalidous dokumentär ”Vad är det för fel på grekerna”. Glöm titeln, dokumentären är suverän. 48% av grekerna föredrar nu enligt en undersökning att låta landet gå i konkurs. Inte för att de tror att det skulle göra den ekonomiska situationen lättare. Men de skulle slippa mata bankernas räntekrav, och de skulle få något att säga till om sin egen framtid.

DN Kultur 22/2 2012