Klyschor i tiden 3: Statligt stöd är konstgjord andning

KLYSCHOR I TIDEN
En serie om myter - döda och levande.

Socialdarwinismen må ha fått sitt namn efter darwinismen, men kom i själva verket nio år före Darwins verk "Om arternas uppkomst". Den uppfanns 1850 av en viss filosof vid namn Herbert Spencer - samme person som myntade uttrycket "survival of the fittest." Direkt efter 1848 års revolution fattade Spencer pennan och skapade sin teori, en glödande appell emot allt vad humanism och jämlikhet hette. Fattiga, odugliga och lata människor var inte livsdugliga enligt Spencer. Att hjälpa dem var "falsk filantropi." Precis som i naturen borde den svagaste dö.

Spencer blev omåttligt populär. I dag betraktas han som en kvasifilosof och ingen säger längre att fattiga människor inte är livsdugliga.

Däremot har idén återuppstått på kulturens område. Där sägs att viss konst, litteratur eller tidningar inte kan "leva på egen hand" eftersom de inte klarar sig på marknaden. Att stödja dem med våra gemensamma medel kallas "konstgjord andning" - vilket underförstått betyder att denna tavla eller dikt egentligen borde dö.

Den kulturella darwinismen låter, precis som den sociala, så ren och värderingsfri på ytan. Kulturdarwinisterna säger sig inte göra annat än att konstatera vem som är livsduglig och vem som borde dö. Men det luriga är att det inte kallas "konstgjord andning" när företag sponsrar kultur!

Egentligen skulle ju varje tidning som har annonser också sägas få konstgjord andning. Men nej, när företag vill betala med annonser är kulturen tydligen livsduglig - fast inte när folket vill betala med skatten! "Livsoduglighet" fortsätter att beteckna en önskan snarare än ett fakta, nu som 1850.

KAJSA EKIS EKMAN
DN 6 april 2010