Jag saknar SVT:s "Deabtt"

Minns ni Debatt? Programmet på SVT som leddes av Janne Josefsson och Belinda Olsson, och som alla var så sura på för att ingen fick prata till punkt? Jag saknar det. Visst blev det ofta skrikigt och kaosartat, och visst avbröt programledarna ofta just när talarna kom till saken – men den tystnad som ersatt det är kuslig. För vi har inget offentligt forum idag där politiker, aktivister och vanliga människor kan diskutera politik. Under 80-talet fanns Svar Direkt, under 90-talet Debattakuten, under 2000-talet Debatt som sedan blev det kortlivade Opinion live. Sedan dess har det varit tyst. Ingen folklig medverkan i TV. Och i uppföljaren, Sverige möts, som även det tycks ha lagts ner, var folket reducerat till ståpublik – proffsdebattörerna stod runt två bord, som för att markera att här får inte vem som helst lägga sig i. Avsnittet som handlade om NATO hösten 2022 spelades in på en garnison (!) i Skövde, och där saknades civilsamhället helt. Idel politiker och ledarskribenter, varav en majoritet NATO-förespråkare. Så lite utrymme finns det idag för en demokratisk debatt om avgörande framtidsfrågor. Annat var det på 2000-talet. Då stöttes och blöttes alla möjliga frågor i TV. Hade man skrivit en bok, en debattartikel eller gått ut och demonstrerat blev man oftast inbjuden till Göteborg och fick förklara vad man tyckte. Blev det inte allt för dålig stämning kunde man ta en öl med motståndarna sedan, eftersom alla icke-göteborgare inhystes på samma hotell. Jag var där och debatterade surrogatmödraskap med ett homosexuellt par som köpt surrogat, debatterade vänsterns historia med ett gäng 68-or och mycket annat. När Israel skulle spela Davis Cup i Malmö i mars 2009 togs det upp i inte ett, utan TRE på varandra följande debattprogram. Det sista programmet eftersom missförstånden från det andra behövde redas ut. Där fanns aktivister från Stoppa matchen, palestinier, judar, debattörer och författare. Programmen genererade en uppsjö av efterföljande artiklar om vad som hade sagts och vad debattörerna egentligen menade. Men var är debatten idag om det pågående folkmordet? Var är programmen som bjuder in de demonstranter som i över ett år gått runt och protesterat, och låter dem möta de politiker som anklagar dem för att störa ordningen? Var är programmen som låter svenska palestinier och svenska judar med olika syn på Israel mötas? Var är debattprogrammen om Melodifestivalen, det indragna stödet till UNRWA, de uteslutna vänsterpartisterna, vapenvilan, Filip Dikmen, Stina Wollter? Tänk om vi kunde mötas? Nej, idag är det makten som talar i TV. Debattprogrammen är en trist uppvisning i likriktning – åtta politiker i mörkblå kostymer och röda slipsar vars åsikter skiljer sig minimalt från varandras. Journalister som kommenterar nyheterna tillsammans med andra journalister, även de i blå kostymer. Man talar gärna om folket – för att anklaga dem för att hysa diverse obehagliga åsikter – men man bjuder inte in folket för att förklara sig. Har cheferna på SVT blivit rädda för folket? Är man orolig att någon skulle yttra en åsikt som inte är PK, eller råka nämna Rysslands invasion utan att säga ordet fullskalig, nämna palestinier utan att säga terrorstämplade? Har vi så lågt i tak nuförtiden att folket inte får plats att stå upp? Det är ironiskt, eftersom debatten pågår för fullt på sociala medier – i olika bubblor – men den unika räckvidd som public service har, reserveras nu för eliten. Det är ett av många exempel på hur yttrandefriheten beskärs alltmer i Sverige. ----------------- Dalademokraten 2024