Tal i Oslo, Kvinnodagen 8 mars 2026: Surrogatmödraskap är människohandel

Den härskande klassen vill att allt ska vara till salu. De vill köpa barnehagar och sjukhus, vattnet och luften, hela länder och deras naturresurser, våra personliga data, de vill köpa kvinnor och flickor för att ha sex med. Och nu vill de att vi säljer våra barn till dem. När de rika inte kan få egna barn, så vill de kunna köpa en fattig kvinnas barn. De ska till och med kunna övertyga henne att implantera de rikas egna gener, så barnet kommer ut och inte bär något spår av den fattiga kvinna som burit det, så att de rika kan föra vidare sina gener, utan att behöva bära barnet själva. Det här, försöker de övertyga våra politiker om, är en mänsklig rättighet. För när de rika vill ha något, förvandlas det från begär till behov till mänsklig rättighet utan att passera någon konvention. Men den fattiga kvinna som burit barnet, hon har ingen rätt till det alls. Hon nämns aldrig i artiklar, hon får inte ens heta mamma, hon kallas för en surrogat, en ugn, en barnvakt, och de säger att graviditeten hennes bara var en ”tjänst” Graviditet är inte en tjänst. Graviditet är en djupt existentiell upplevelse, där kvinnan riskerar liv, där hennes kropp förändras, och som kommer att påverka henne för alltid. Graviditet är inte ett arbete, för i ett arbete har man fritid, och en graviditet varar dag och natt i nio månader. Och en graviditet i surrogatmödraskapet liknar inte heller andra graviditeter. Kvinnan utsätts för starka hormonbehandlingar. Man implementerar rutinmässigt tre eller fyra embryon och tar sedan bort de oönskade. Man får henne att skriva under ett kontrakt där hon avsäger sig rätten att bestämma över sin egen kropp, där det är köparna som beslutar om abort, fostervattensprov eller om livsupphållande åtgärder ifall hon hamnar i koma. Enligt kontrakten är det köparna som bestämmer om hon får resa, gå i trappor, måla naglarna, vad hon ska äta och dricka. Bryter hon mot kontraktet kan hon stämmas på stora belopp. Det här är inte ett arbete. Det är slaveri. Surrogatmödraskap är inget annat än barnhandel. Det är att förvandla barn till varor och kvinnor till fabriker. Det är att kommersialisera livet självt, att göra det mest intima, det mest grundläggande i den mänskliga tillvaron, till en produkt man köper genom ett klick på nätet. Om vi tillåter köp av barn, då har vi inget kvar. Då kan vi inte protestera mot försäljning av hyresrätter eller av våra vattendrag – för då har vi sålt ut livet självt. Surrogatmödraskap är inte en reproduktiv teknologi. Det är reproduktiv prostitution. Det handlar inte om att skapa barn – utan om att skilja barnet från sin mamma. Det är en industri som skapar moderlösa barn på löpande band. Aldrig tidigare i världshistorien har så många nyfödda skilts från sina mödrar som i surrogatindustrin. Trots att mödrarna lever. Den här skilsmässan görs inte för barnets bästa. Den görs för att köparna vill det. För att de inte vill dela barnet med mamman. Surrogatmödraskapet är därmed ett solklart brott mot barnkonventionen. Och just därför har FN har krävt av stater att de förbjuder surrogatmödraskap, för att det är ett brott mot kvinnans och barnets mänskliga rättigheter. Ska då vi i Sverige och Norge, som är pionjärer vad gäller sexköpslagen, som inte accepterar att kvinnor säljs i prostitution, då ställa ut kvinnor och barn på marknaden i den reproduktiva prostitutionen? Om det finns någon mänsklighet kvar, i denna grymma värld, låt oss sätta ner foten en gång för alla och tala om för den härskande klassen: Kvinnor och barn är inte till salu! Över våra döda kroppar! Mamman har rätt till sitt barn och barnet har rätt till sin mamma! Stoppa människohandeln nu!